Två härliga dagar på sjön avverkade jag och Oscar i helgen men fiske. Ett fiske som kunde gått till historien som det bästa i våra liv men blev något av en besvikelse för båda två.
På lördagen började det som vanligt väldigt tidigt med uppgång mellan fyra och fem och ute på sjön till halv sju. Första timmarna var lugna utan hugg. Efter frukostmackan och första vassen på den nya rundan som vi planerat för så hugger det på Oscars jerkbait. FISK! En fin gädda på 2,5 kilo landas. Vassen fortsätter med två gäddor till, en varsin. Efter ytterliggare några ställen så kommer vi till våran nya hemliga vik och där händer det grejor direkt. Jag får ett jättehugg! Känner direkt att det är större och meddelar Oscar att han får göra sig beredd på landning. Fisken tjurar rejält och jag pratar hela tiden och adrenalinet flödar. När vi får se siluetten djupt ner så förstod vi direkt att det är stort, kanske en tio, något som bekräftas när vi har den vid båten. En jättegädda med en enorm rygg och fet som en kossa. Vårat första monster ska nu landas, allt är faktiskt lugnt och tryggt och Oscar förbereder sig med håven. Då händer det som inte får hända. Hela världen störtar samman! Gäddan gör ett sista desperat försök att undvika håven och flyger upp över ytan och som i slow motion så går 0,35(!!) flätlina av som om det vore 0,10 nylonlina. Helt overkligt, vilken kraft! Frågorna kom direkt och har än inte lämnat mig sedan dess. Hur stor var den? Kunde vi gjort något annorlunda? Hur lång tid tar det innan man har något monster igen….
Efter några minuters deppande är det på det igen och vassen bjuder på fantastiskt fiske men oturen fortsätter. Jag själv drar två gäddor runt fem kilo och Oscar får två stora hugg. En av dem är på ett bra tag och vi hinner se siluetten och bedömer den till att vara en PB gädda. Alltså minst 7 kilo och med största sannolikhet något kilo till. Tyvärr lämnar denna madamé oss också innan den får syna båtens insida när den släpper några meter från oss. Vassen kunde med andra ord betytt varsitt personligt rekord och fantastiska minnen. Nu lämnade vi vassen med flera frågor utan svar. Tungt!!!
Fisket fortsatte såklart dock och denna tur var det min tur att dra flest. Slutsiffran slutade dock vid måttliga 13-6 efter uselt fiske söndagen som bjöd på vindstilla och solklart väder. Siffrorna kunde dock ha varit betydligt roligare om fler fiskar hade fastnat på våra krokar då huggen var väldigt många under lördagen. Oscar hade minst tio ordentliga hugg under lördagen utöver de fyra landade och jag själv hade också många hugg. Varför de inte fastnade är en fråga som vi har pratat om och har inget bra svar på då vi båda var med i mothuggen och samtliga drag hade sylvassa krokar. Det var helt enkelt en sådan dag då gädda oftast vann över oss och det är väl något man ibland helt enkelt får acceptera hur jobbigt det än må vara.
Trots att vi båda kanske är något besvikna av olika anledningar efter helgen så är fiskesuget på topp och helgen i övrigt har varit fantastiskt med underbart väder (ska dock ej blandas ihop med fiskeväder) och god gemenskap. Nu har vi varit och snuddat på våra drömmars mål och snart kommer vi vara där, något annat finns helt enkelt inte. Bara det inte tar typ 100 000 kast till innan dess.
Nästa fisketur är ännu inte bestämd Vore roligt med en sista tur innan sommarfisket tar över. Schemat för oss båda ser fulla ut men kanske kan en lucka dyka upp och då ska monstrerna upp, det lovar jag..
Skitfiske på er alla.
Andreas
9 juni 2010
3 juni 2010
Min fiskekompis Andreas Åberg
Suget inför fisket i helgen är otroligt stor. Här kommer en presentation av min bästa fiskekompis Andreas Åberg.
Andreas och jag fick kontakt med varandra i samband med att han gifte sig med min kusin. Vi umgicks inte speciellt mycket till en början vilket man kan tycka är synd så här i efterhand. Det var först när vi båda fick barn som vi tog upp kontakten mer och började träffas. Ganska snabbt insåg vi hur lika vi var på de flesta områden vad gäller fiske, sport och mat m.m. Vi verkar också ha samma syn och inställning till livet.
Andreas och jag fick kontakt med varandra i samband med att han gifte sig med min kusin. Vi umgicks inte speciellt mycket till en början vilket man kan tycka är synd så här i efterhand. Det var först när vi båda fick barn som vi tog upp kontakten mer och började träffas. Ganska snabbt insåg vi hur lika vi var på de flesta områden vad gäller fiske, sport och mat m.m. Vi verkar också ha samma syn och inställning till livet.
Fiska ihop började vi göra för ca 4 år sedan och sen dess har det bara blivit mer tid på skön, mer utrustning och även en mycket djupare gemenskap mellan oss. Andreas är idag en av mina närmsta och bästa vänner. På våra fiskturer är det sällan tyst i båten. Jag måste erkänna att jag kanske är den som låter käften glappa mest. Men Andreas är inte så dålig han heller.
På våra fiskturer snackar vi om precis allt. Det mesta handlar dock om fiske och sport. Bland de bästa med Andreas är att han alltid är positivt inställd till allt och en vän man verkligen kan lite på. Vi har aldrig tråkigt när vi är ute på våra fiskpass. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket som den gången vi pratade om vart man hade tagit mest fisk. Andreas frågade då mig om jag någon gång ”hade tagit honom i slätbaken”. Den kommentaren får han fortfarande höra på nästa varje fisketur.
På våra fiskturer snackar vi om precis allt. Det mesta handlar dock om fiske och sport. Bland de bästa med Andreas är att han alltid är positivt inställd till allt och en vän man verkligen kan lite på. Vi har aldrig tråkigt när vi är ute på våra fiskpass. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket som den gången vi pratade om vart man hade tagit mest fisk. Andreas frågade då mig om jag någon gång ”hade tagit honom i slätbaken”. Den kommentaren får han fortfarande höra på nästa varje fisketur.
Många fina fisketurer har vi haft och mer kommer det bli. Just nu handlar snacket mest om helgens fiske och vem som kommer vinna. Vi tävlar alltid när vi fiskar dels för att sporra varandra för att göra bättre resultat. Vårt mål med denna blogg och Team Plankton är främst att försöka ta sig in i 10-kilos klubben och jag kan inte tänka med någon bättre än världens bästa fiskevän Andreas att försöka uppfylla detta mål med.
Vi ses på Lördag Andreas.
Skitfiske på er.
2 juni 2010
Min fiskevän Oscar Åhman
Måste skriva av mig lite inför helgens fisketur och vad passar inte bättre än att skriva om världens bästa fiskekompis OSCAR ÅHMAN.
När jag och Oscar träffades för första gången någon gång i samband med våra bröllop så insåg vi nog inte då hur lika vi var och hur bra kompisar man kan bli med en som inte är en barndoms- eller ungdomsvän. Oscar gillar precis som jag fotboll, ishockey, viss sorts mat och så klart fiske. Dessutom är vi på samma plan i livet med fru, barn och hus osv.
Jakten tillsammans på storgädda startade någon gång för snart fyra år sedan när vi tillsammans med David Wåhlberg var ute på en fisketur i Sankt Annas skärgård och efter det har det bara blivit mer och mer tid i båten och beten i boxarna. I båten är det givetvis mycket snack och bäst på att snacka är utan tvekan Oscar som mer än gärna berättar hur det går om han leder dagens fiske :). Generellt sett över de här fyra åren så har Oscar tagit flest gäddor medans jag kanske har flest plus fem kilos gäddor men detta har jämnat ut sig de senaste turerna om man bortser från vårens fiske som varit extremt trögt för båda.
När man är ute och fiskar med Oscar behöver man aldrig oroa sig för tristess trots dåliga dagar utan det finns alltid något att snacka om och är det något som vi båda är bra på och särskilt Oscar är det att alltid har humöret uppe vilket verkligen underlättar under långa dagar. En roligt händelse var när jag själv var tvungen att lätta lite på trycket. Den gången blev det något så ovanligt som helt tyst i båten och jag började givetvis undra vad som var på väg och hända. När jag står där och undrar så hör jag Oscar fnittra som en liten tjej bakom min rygg och när jag vänder mig om ser jag honom hänga ut och relingen med kameran i högsta hugg. Blev mycket vackra bilder som vi dock väljer att censurera på denna blogg....
Många oförglömliga ögonblick har det varit och jag kommer aldrig i mitt liv glömma upplevelsen i samband med Oscars första gädda över fem kilo. Den barnsliga glädje som infinner sig vid dessa speciella ögonblick när man slår person bästa är sjukt roliga. När jag skulle landa fisken så var Oscar extremt nervös och skrek med svajjade röst. Kolla bara bilden och njut.
Väldigt mycket har hänt sedan dess. Större gäddor har landats, båt har köpts, mängder med utrustning har införskaffats, otroligt många telefonsamtal om fiske har avverkats, många överraskningar har skapats och en fantastiskt gemenskap har det blivit. Detta är förmodligen bara starten på ett långt fiskeäventyr tillsammans med första mål att ta sig in i 10-kilos klubben.
Vi ses på lördag Oscar!
När jag och Oscar träffades för första gången någon gång i samband med våra bröllop så insåg vi nog inte då hur lika vi var och hur bra kompisar man kan bli med en som inte är en barndoms- eller ungdomsvän. Oscar gillar precis som jag fotboll, ishockey, viss sorts mat och så klart fiske. Dessutom är vi på samma plan i livet med fru, barn och hus osv.
Jakten tillsammans på storgädda startade någon gång för snart fyra år sedan när vi tillsammans med David Wåhlberg var ute på en fisketur i Sankt Annas skärgård och efter det har det bara blivit mer och mer tid i båten och beten i boxarna. I båten är det givetvis mycket snack och bäst på att snacka är utan tvekan Oscar som mer än gärna berättar hur det går om han leder dagens fiske :). Generellt sett över de här fyra åren så har Oscar tagit flest gäddor medans jag kanske har flest plus fem kilos gäddor men detta har jämnat ut sig de senaste turerna om man bortser från vårens fiske som varit extremt trögt för båda.
När man är ute och fiskar med Oscar behöver man aldrig oroa sig för tristess trots dåliga dagar utan det finns alltid något att snacka om och är det något som vi båda är bra på och särskilt Oscar är det att alltid har humöret uppe vilket verkligen underlättar under långa dagar. En roligt händelse var när jag själv var tvungen att lätta lite på trycket. Den gången blev det något så ovanligt som helt tyst i båten och jag började givetvis undra vad som var på väg och hända. När jag står där och undrar så hör jag Oscar fnittra som en liten tjej bakom min rygg och när jag vänder mig om ser jag honom hänga ut och relingen med kameran i högsta hugg. Blev mycket vackra bilder som vi dock väljer att censurera på denna blogg....
Många oförglömliga ögonblick har det varit och jag kommer aldrig i mitt liv glömma upplevelsen i samband med Oscars första gädda över fem kilo. Den barnsliga glädje som infinner sig vid dessa speciella ögonblick när man slår person bästa är sjukt roliga. När jag skulle landa fisken så var Oscar extremt nervös och skrek med svajjade röst. Kolla bara bilden och njut.
Väldigt mycket har hänt sedan dess. Större gäddor har landats, båt har köpts, mängder med utrustning har införskaffats, otroligt många telefonsamtal om fiske har avverkats, många överraskningar har skapats och en fantastiskt gemenskap har det blivit. Detta är förmodligen bara starten på ett långt fiskeäventyr tillsammans med första mål att ta sig in i 10-kilos klubben.
Vi ses på lördag Oscar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)